En dag som alla andra..
Sena natten nu..
Och det har blivit den 14 februari.
Dagen D.
Lr Alla Hjärtans Dag som den kallas i fackspråk.
Tänkte idag på hur många fina och söta presenter man fått och gett till sin för tillfället älskade flickvän genom årens lopp. För jag har praktiskt taget haft flickvän sen jag va 17 år. Det här är min första Alla Hjärtans Dag som jag är helt ensam. Eller helt ensam är väl kanske fel att säga. Jag har många människor i mitt hjärta. Familj, vänner och även människor av det motsatta könet. Som betyder väldigt mkt för mig. På olika sätt.
Och jag tänkte först att jag skulle tillägna det här inlägget till dom 3 människorna i mitt liv som har fått mig att falla så hårt, landat mjukt och sen ramlat långt ner från kärleken.
Och det sjuka är ändå att dom här människorna, som kanske sårat mig på olika sätt, dom finns fortfarande kvar i mitt liv. Det är människor jag pratar med då och då. Det är människor jag till och med träffar ibland.
För att bara för att man kanske en dag blir och känner sig sårad till max, så vill man ändå inte förlora vissa saker här i livet. Man har kanske byggt upp en trygghet till just vissa saker och människor.
Tar upp det här ännu en gång, det här med minnen. Vi har dom alla, bra och dåliga.
Jag vill inte förlora dom bra, men skiljs gärna från dom värre.
Så det är nog därför som man får vara ödmjuk och förstå att alla människor är olika och handlar på olika sätt.
Kanske väldigt omogna och osäkra sätt. Men alla har vi varit unga..
Haha och nu lät det som Herr Hansson är väldigt gammal och bestitter väldigt mkt kunskap.
Det gör jag. Iaf när det gäller kärlek..
Annat oxå för den delen..
Well, jag tänkte iaf över hur mitt Alla Hjärtans Dag inlägg skulle utformas, och bestämde mig för att INTE böla ut mig över elaka ex lr förhållande som gått snett.
Utan ge en förklaring på mig själv, och hur jag fungerar när det gäller just kärlek.
Jag är en kameleont.
Jag förändrar mig efter människan, men behåller min personlighet.
Jag är ödmjuk, dömer ingen, och har inga förväntningar lr förhoppningar.
Men jag testar folk, jag kan va elak.
Jag säger vad jag tycker.
Jag är ärlig hela vägen från tårna till längsta hårstrået på mitt huvud.
Jag förklarar mina känslor, även om jag kan göra det på ett väldigt konstigt sätt och ibland staka mig och fastna i mina ord.
Jag har lätt att öppna mig, men samtidigt som jag kan va svår och fruktansvärt innestängd med mina känslor.
Jag kan va den mest kärleksfulla killen i världen, men ända stanna på en punkt där jag drar mig tillbaka.
Jag älskar att bli uppmärksammad på alla sätt, jag behöver det, det är min drog, men för mkt av det goda kan få mig att tvivla på den andres uppsåt.
Jag är en egoist på många sätt och vis, jag älskar mig själv.
Men jag har lärt mig det, bara för att älskar man inte sig själv, så borde man inte ens ta dom orden i sin mun och säga dom till en annan.
Det är min åsikt.
Jag är lojal, och tycker otrohet är en av dom värsta sakerna man kan göra mot en annan människa.
Men samtidigt kan jag träffa flera stycken, så länge dom vet om det.
Men när det kommer till ett förhållande så är den människan den enda jag ser.
Jag sårar hellre mig själv än att se en annan lida.
Men jag hatar falskhet och kan lätt ge igen med samma medicin.
Säger jag att jag tycker om en människa så menar jag det med hela mitt hjärta, men säger en människa dom orden till mig får dom visa det mer med handling än ord.
Jag ger den jag tycker om eller är tillsammans med all frihet i världen, vill den göra nåt mot mig som den tycker är acceptabelt på ett eller annat sätt, så handlar jag efter jag har tänkt över situationen.
Vare sig det är en bra eller dålig handling.
Men jag ler hellre åt Ödet än gråter.
För det är just Ödet som styr mitt liv.
Även om jag tror att det jag gör, det kommer tillbaka till mig, hårt men rättvist.
Jag hatar kärlek lika mycket som jag älskar den.
Så jag förstår Dej..
Du som känner..
Det här är jag.
Jag kommer aldrig förändras.
Ta mig som den jag är..
Jag tar saker sakta men säkert..
Så nu vet alla, varför jag är konstig.
Iaf ni som vet att ni har, lr kanske finns i mitt hjärta.
Och jag önskar er alla, en Underbar Alla Hjärtans Dag.
Le åt alla ni ser och träffar idag.
Glöm inte att verkligen säga till dom ni älskar att ni älskar dom.
Visa känslor, för annars är ni bara en levande död.
Och vem vill vara det?
Våga, satsa, även förlora..
Känn smärta, upplev glädje.
Va inte rädd för att gråta, bjud på ett skratt..
Känn att du lever.
För imorgon.
Kan du va död...
Love//Jon
Och det har blivit den 14 februari.
Dagen D.
Lr Alla Hjärtans Dag som den kallas i fackspråk.
Tänkte idag på hur många fina och söta presenter man fått och gett till sin för tillfället älskade flickvän genom årens lopp. För jag har praktiskt taget haft flickvän sen jag va 17 år. Det här är min första Alla Hjärtans Dag som jag är helt ensam. Eller helt ensam är väl kanske fel att säga. Jag har många människor i mitt hjärta. Familj, vänner och även människor av det motsatta könet. Som betyder väldigt mkt för mig. På olika sätt.
Och jag tänkte först att jag skulle tillägna det här inlägget till dom 3 människorna i mitt liv som har fått mig att falla så hårt, landat mjukt och sen ramlat långt ner från kärleken.
Och det sjuka är ändå att dom här människorna, som kanske sårat mig på olika sätt, dom finns fortfarande kvar i mitt liv. Det är människor jag pratar med då och då. Det är människor jag till och med träffar ibland.
För att bara för att man kanske en dag blir och känner sig sårad till max, så vill man ändå inte förlora vissa saker här i livet. Man har kanske byggt upp en trygghet till just vissa saker och människor.
Tar upp det här ännu en gång, det här med minnen. Vi har dom alla, bra och dåliga.
Jag vill inte förlora dom bra, men skiljs gärna från dom värre.
Så det är nog därför som man får vara ödmjuk och förstå att alla människor är olika och handlar på olika sätt.
Kanske väldigt omogna och osäkra sätt. Men alla har vi varit unga..
Haha och nu lät det som Herr Hansson är väldigt gammal och bestitter väldigt mkt kunskap.
Det gör jag. Iaf när det gäller kärlek..
Annat oxå för den delen..
Well, jag tänkte iaf över hur mitt Alla Hjärtans Dag inlägg skulle utformas, och bestämde mig för att INTE böla ut mig över elaka ex lr förhållande som gått snett.
Utan ge en förklaring på mig själv, och hur jag fungerar när det gäller just kärlek.
Jag är en kameleont.
Jag förändrar mig efter människan, men behåller min personlighet.
Jag är ödmjuk, dömer ingen, och har inga förväntningar lr förhoppningar.
Men jag testar folk, jag kan va elak.
Jag säger vad jag tycker.
Jag är ärlig hela vägen från tårna till längsta hårstrået på mitt huvud.
Jag förklarar mina känslor, även om jag kan göra det på ett väldigt konstigt sätt och ibland staka mig och fastna i mina ord.
Jag har lätt att öppna mig, men samtidigt som jag kan va svår och fruktansvärt innestängd med mina känslor.
Jag kan va den mest kärleksfulla killen i världen, men ända stanna på en punkt där jag drar mig tillbaka.
Jag älskar att bli uppmärksammad på alla sätt, jag behöver det, det är min drog, men för mkt av det goda kan få mig att tvivla på den andres uppsåt.
Jag är en egoist på många sätt och vis, jag älskar mig själv.
Men jag har lärt mig det, bara för att älskar man inte sig själv, så borde man inte ens ta dom orden i sin mun och säga dom till en annan.
Det är min åsikt.
Jag är lojal, och tycker otrohet är en av dom värsta sakerna man kan göra mot en annan människa.
Men samtidigt kan jag träffa flera stycken, så länge dom vet om det.
Men när det kommer till ett förhållande så är den människan den enda jag ser.
Jag sårar hellre mig själv än att se en annan lida.
Men jag hatar falskhet och kan lätt ge igen med samma medicin.
Säger jag att jag tycker om en människa så menar jag det med hela mitt hjärta, men säger en människa dom orden till mig får dom visa det mer med handling än ord.
Jag ger den jag tycker om eller är tillsammans med all frihet i världen, vill den göra nåt mot mig som den tycker är acceptabelt på ett eller annat sätt, så handlar jag efter jag har tänkt över situationen.
Vare sig det är en bra eller dålig handling.
Men jag ler hellre åt Ödet än gråter.
För det är just Ödet som styr mitt liv.
Även om jag tror att det jag gör, det kommer tillbaka till mig, hårt men rättvist.
Jag hatar kärlek lika mycket som jag älskar den.
Så jag förstår Dej..
Du som känner..
Det här är jag.
Jag kommer aldrig förändras.
Ta mig som den jag är..
Jag tar saker sakta men säkert..
Så nu vet alla, varför jag är konstig.
Iaf ni som vet att ni har, lr kanske finns i mitt hjärta.
Och jag önskar er alla, en Underbar Alla Hjärtans Dag.
Le åt alla ni ser och träffar idag.
Glöm inte att verkligen säga till dom ni älskar att ni älskar dom.
Visa känslor, för annars är ni bara en levande död.
Och vem vill vara det?
Våga, satsa, även förlora..
Känn smärta, upplev glädje.
Va inte rädd för att gråta, bjud på ett skratt..
Känn att du lever.
För imorgon.
Kan du va död...
Love//Jon
Kommentarer
Postat av: maxine;)
jadu jonis.. du är så dramatisk i dina inlägg! så känslofylld! åh, amerikansk dramaqueen!;)
Postat av: Jonii
haha jag vet.. jag är EMO :D
Postat av: maxine;)
ja, du är tamejfan stadigt emo!;)
Postat av: Jonii
Och du är fan en indian ;D
Postat av: Sandiie
Mhm.. massa massa kärlek
Postat av: Jonii
mhm klart :)
Postat av: charlotte
Gilla verkligen ditt inlägg! nära t tårarna där i slutet :)
Hoppas du haft en bra alla hjärtans dag.
Kram c
Postat av: Jonii
Thanx Charlotte :)
Och detsamma till dej!
Trackback