Jon Nyloco

Någon tog tydligen illa vid sig om vad ja skrev om denna på min blogg häromkvällen.
Ja, ni kanske minns det där inlägget.
Om den schizofrena människan som ja inte önskar att ha i mitt liv längre.
På nada zippo sätt.
Iaf den här människan är otroligt lätt att se igenom.
Som nu tex.
En stund efter att ja hade skrivit det där inlägget så skrev hon ett om mig.
Jävligt kul tycker jag.
Men till det mkt mer humoristiska är nu att den människan söker uppmärksamhet och har den största självömkan.
Så nu har hon inte som vanligt skrivit typ 3 inlägg per dag, utan istället låtit det här otroligt vackra inlägget stå kvar så folk kan undra vem det är och handlar om och varför det står så där.
Säkerligen har hon även sagt det till sina nära och kära vänner vem det handlar om.
Så jag ska berätta, vad det just handlar om.
En tragisk historia om någon som trots att hon inte känner sig själv tydligen så känner hon alla andra och vet hur dom fungerar och vad som händer i deras liv.
Dvs, mitt.
Och försökte få fram detta på ett sätt som att jag en gång i tiden var en krävande människan och pressar folk till nånting som skulle va det sista ja skulle göra. Nu pratar vi alltså förhållande.
En sån som hon tror hon kan läsa andra och se vad dom är för några människor.
Dvs, mig.
Jag är tydligen en osäker människa som mår dåligt över saker i mitt liv för att det inte blir som ja vill.
Jag pressar människor till att känna någonting dom inte vill. Tydligen.
Jag är en omogen 25-årig kille som inte vet nåt om livet eller tar hänsyn till andra människor.
Dvs, ett egoistiskt barn.
Jag finner detta otroligt intressant och roligt att någon inte ens vågat lära känna mig, eller nu tror att hon gör det ger den här förklaringen om mig och till mig.
Det mest humoristiska kommer säker komma senare.
Återstå att se.
Men tillbaka till verkligheten.
Eller ja, va mer finns det att säga?
Det intressanta hade ju varit att göra en liten enkätundersökning om vad mina senaste flickvänner eller dom senaste tjejerna jag träffat i mitt liv tycker just det där.
Jag måste nästan ringa.



Whatever det där.
I dont care.
Eller jo det gör ja ju tydligen när ja skriver det här.
Bara att jag önskar att vissa människor inser att det är inte lönt att försöka ta ut pinnen ur någons rövhål när man har en hel jävla skog i sitt eget.
Stör mig på människor som försöker förändra mig eller bryr sig för mkt om mitt liv.
Kan du inte ta att jag är störd i huvet?
Låt mig va då..
Jag förtjänar bättre vänner och människor i mitt underliv.
Oj, liv.. Bara liv.



Men så nu sitter man ju och bussbloggar.
På väg till ostkusten för att va instruktör åt en dude.
Jo så äre.
Jag har mina skills.
Jag är proffsionell flugfiskeguide och kastinstruktör.
Det ni!
Men va inte ledsna små barn.
Ni har säkert era egna kunskaper.

Mest troligt, ingen bloggning ikväll.
Men det bryr ni väl er inte om?
Säger som en famous muskelknutte once upon a time did.
I'll be back!

Jag hatar förövrigt när ja inte har nåt batterie på min lur.
Suger fan.
Och inte på det bra sättet...

Jaynie är min pralin med kolafyllning i denna värld som chokladask...

Bye then friends & Lovers