Jon Nyloco

Måndag alltså.
Jag vet inte vad som är värst.
Första dagen i veckan eller sista.
Sista dagen för att veckan är slut, eller den första för att det 6 dagar kvar tills det är den sista dagen igen.
Det verkar ibland som strävan är att räkna dagar.
Räkna timmar.
Minuter.
Sekunder.
Är det en evig väntan på dom komma skall, eller längtan efter att glömma det som varit?
Jag glömmer aldrig saker, eller förnekar det som varit.
Utan håller nog hoppet uppe på det som väntar i framtiden.
Jag är lycklig som fan.
Så inte nån tror att jag sitter här och cuttar mig i armarna och är emo.
Men ibland tänket man lite till höger och vänster.
Det är ju typ, eh.. mänskligt..
Jag lever kanske lite i en fantasibubbla och tror att allt fixar sig.
Jag hittar nya saker som driver mig, nya människor som peppar mig.
Jag finner stora saker i dom små.
Jag är bäst på att ignorera saker som gör livet depp.
Jag är dock sämst på att hantera saker som gör mig frustrerad.
Jag är dessutom expert på att göra eller säga saker som jag tyvärr ibland ångrar.
Ibland önskar jag att man hade en timme i veckan till att gråta av glädje och sorg.
Jag kan dock inte minnas när jag grät sist.
Varken av glädje eller sorg.

Det finns inget...



Dagens inlägg sponsras av Psykologernas Institut För Folk Vid Namnet Jon.



På onsdag kommer Anna till Halmstad.
Hon ska flytta hit och börja plugga.
Det är fan kul!
Sjukt länge sen ja träffade henne.
Jag kan sakna lite att plugga.
Även om mina år som student mest bestod av onsdag-söndagsfyllor, icke godkända tentor, minnen och vänner för livet.
Det av tider det.
Många som ska börj plugga.
Undrar vad planen är för dom, eller om det också bara är en väntan och ett tidsfördriv i längtan på att nåt nytt ska hända.
Saker händer ju, när man ändrar rutiner.
När man försvinner från vardagen.

Äh fan..
Nu orkar ja inte sitta här med.
Imorgon dunkar ja kanske upp en ny sommarmänniska.

Det finns inget....
Bara Jag...