Jon Nyloco

Igår alltså.
Heeeerreeeeeguuud alltså.
Allt som egentligen skulle börja som en lugn pokerkväll hemma hos Pierre blev ett mayhem av saker som är sjukt oförklarliga på nåt skadat sätt och jag är fortfarande förvänad över att det enda som hände va att min jacka är borta.
Och nu ljög jag.
MAYHEM!!!
Det började med att en föredetta flickvän smsade mig om nåt fint och ja, hmm, konstigt.
Trodde inte att hon tänkte på mig på det viset längre.
Men tacksam för att hon finns i mitt liv.
Oj va pinsamt blödig ja blev där känner jag. Inte Highfive på den.
Och där slutar inte föredetta-flickväns-snacket.
Pratade med Einar, den för närvarande mest saknade, alltså avbryt AVBRYT nu.
Jag är sjukt sentimentalbakis nu känner ja nu.
Kolla som ja skriver lixom?
Baah..
Men iofs, det är ju sant.
Fast det va några bra samtal. Det va kul att få minnas lite.
Och kul att våra mammor påminner lite då och då att vi faktiskt gjorde något intryck..
Vetifan om mina va så bra alla ggr..
Aja, vi blev fulla och sådär iaf.
Åkte in till Halmstad, The Corner.
Aldrig varit där förut, men vet att det va gamla Penny Lane, Aka stans sunkigaste 50+hak.
Big up på det nya stället nu iaf.
Jag dansade.
Dom hade strippstänger.
Jag va pinsam.
Gött!
GÖÖÖTT!!!
Pillade på ett polisbilsdäck.
Aldrig så snabbt har nog någon blivit haffad och upptryckt mot en bil förut.
Eller?
Jag va riktigt dryg och frågade, "Gör ni så här bara för att ni haft en taskig barndom?"
Det tyckte dom va mindre kul och satte handcups på mig, NASTY.
Ja, kunde varit iaf.
Jag blev islängd i baksätet och dom tog med mig på en liten biltur.
Alltså seriöst.
Dom körde mig typ 2 km utanför stan.
Why?
Ah iaf så när dom släppte av mig så fortsatte ja min dryghet och frågade, "Nu måste ni verkligen va riktigt nöjda med eran insats va?"
Dom gav upp. Jag va bortom all räddning.
Fyllecell?
Nä, en jävla tur.
Jag hittade iaf hem till Elias där resten av crewet hängde.
Pierre och jag tog en taxi.
Tilll Statoil för att ragga brudar.
( nej inte jag, jag är dig evigt trogen... )
Iaf så satt där bara en a-lagare och tyckte vi va skitroliga.
Va vi det?
Apperently...
Sen åkte vi tillbaka och likt 2 fjortonårinar som precis droppat sina första LSD-trippar va vi sjukt förvirrade och visste inte vart vi hade hamnat.
Inte ens jag.
Vi hittade hem iaf.
Hem kära hem.
Hur fan kom vi hem?

Wicked kväll alltså.
Pure Evil Madness Wicked alltså...

//Jon The TechnoRaver Untz Untz Untz